Måste hunden springa på lure coursing, whippetrace eller kapplöpning? Eller bevisa att de kan??

Nu har jag funderat lite när det gäller det där med diskussionen angående vinthundar och tvånget/behovet av att springa på någon form av race-aktivitet och har bestämt att jag faktiskt ska blogga om det. Och jag sa ju att det skulle bli ett långt inlägg!

Själv har jag av geografiska skäl aldrig provat whippetrace eller whippetsprint. Ännu... Rundbanan har jag provat på en gång med sloughi för många år sedan. Tyvärr har inte tiden räckt till i vardagen för att träna och ta licens eftersom det flesta träningar verkar ligga på vardagkvällar och då vi har drygt 10 mil enkel resa så har det varit lite för tidskrävande. Jag hoppas dock på att lyckas ta licens på min nuvarande sloughi. Whipporna får väl hänga på också och springa lite. Lure Coursing har jag engagerat mig desto mer i med alla vinthundarna.

 

Varför gör jag detta nu då? Jo, för att det är så vansinnigt roligt! En av mina hundar har inte tyckt att LC var något för honom, han sprang lite halvhjärtat och fick hänga med på träningar och springa det han ville eftersom de andra var med. De andra hundarna har varit riktigt entusiastiska och det är just det som jag tycker är så roligt. Att få se dem göra det de tycker är som roligast och dessutom är så bra på. Dessutom tycker jag att det är riktigt roligt att umgås med människor med samma intressen och att engagera mig i aktiviteter med hundar och förstås att aktivera mig och mina hundar.
En uppoffring hundarna får göra när jag är så engagerad i LCn är ju att vänta. Det är inte fullt så roligt för dem när jag är funktionär, varken vid träningar el. tävlingar.  På en flera timmar lång aktivitet så är det ju ett par lopp på några enstaka minuter de får göra det de kom för.

Så; Är det enbart mitt ego som styr oss till den här aktiviteten? Ja, till stor del så är det ju faktiskt det! Men det är heller inte den enda sanningen. Jag tycker faktiskt att jag är skyldig att låta mina hundar jaga då och då. De är ju jakthundar. Nu skall jag dock understryka att det är stor skillnad på de raser jag har och mitt samvete lider inte lika av att whipparna inte får "jaga". De har också stor jaktinstinkt men det går inte riktigt att jämföra, eller att förklara. Dessutom hade jag ju denna sloughi jag nyss nämnde som inte var särskilt jaktintresserad, särskilt inte av jakt på plasttrasor. Det är ju både rasbundet och individuellt menar jag, hur uttalat jaktbeteendet är hos våra hundar.
Att jag nu tycker det är så viktigt att jakthundar skall få ägna sig åt sitt jaktsätt, och andra hundar åt sitt specialområde har att göra med berikning. (Här finns en intressant uppsats om berikning för tamhund, för den som är intresserad av att läsa om det.)

Man kan ju kanske tycka att bara mina hundar får springa lösa och jaga varandra så är det behovet tillgodosett. Och det tycker jag också, på sätt och vis. Men intensiteten i själva jagandet är ju helt annorlunda och jaktlekar är ett socialt beteende inte ett jaktbeteende. Att cykla, jogga etc. med sin hund kan heller inte ersätta själva jaktbeteendet men däremot rörelsebeteendet. Men jäklars vad man måste vara snabb själv då för att kunna komma upp i hundens toppfart. ; )
Nu är det ju ganska varierande dels i säsong men också hur ofta vi har möjlighet att träna/tävla LC. Så kan jag göra något annat för berika just beteendet att jaga ifatt bytet och gripa det? 

 Ca 45 sek in i den här filmen kan du se ett exempel på det jakbeteendet.

Ja, jag tror att man kan berika det på fler sätt. Ibland tar vi med en frisbee till isen, stranden, ängen eller grustaget t.ex. Det är verkligen populärt och särskilt i grustaget lyckas t o m jag att kasta tillräckligt långt för att de skall få sig några rejäla rusher. Bollar och andra föremål går nog också bra men det tycks mig som om hundarna kan följa frisbeen med blicken i själva jakten innan den stoppas och att det påminner mer om deras naturliga jakt. Dessutom kan de också komma upp i toppfart när de jagar den. Precis som med luren. Här är ett klipp med den legendariske whippeten Ashley. Läs om honom och sporten här.

Vi har ju vunnit ett par frisbees på whippetklubbens utställningar och det har uppskattats högt av hela familjen!! Frisbeen kan du se och även beställa här. Den är av en kvalité och ett utförande som jag kan rekommendera!

Mitt svar är alltså att jag kan inte påstå att man måste aktivera sina vinthundar inom någon form av race-sport! Men det är riktigt roligt. Har man intentionen att tävla med sin hund på LC så ska man nog se upp med att använda det som berikning åtminstone under tävlingskarriären. Eller att tänka sig att man skall träna hunden på LC. Det resulterar nämligen allt som oftast i att hunden blir course-vice. Att den lär sig genomskåda banan och lurens väg. Det blir ju låga poäng på följsamheten då. Däremot anser jag att man på något lämpligt sätt bör tillgodose sin vinthunds speciella sätt att jaga då och då. Det innebär ju också att man har roligt tillsammans med sin hund och får njuta av deras helt fantastiska egenskaper!

Men måste de bevisa att de kan jaga då? För att bevara ursprunget genom aveln så vore ju det önskvärt, tycker jag. Men som det ser ut i vår del av världen är ju inte den typen av jakt tillåten. Nu är ju Lure Coursing vårt officiella jaktprov för vinthundarna men frågan är ju om det är så värdefullt så att det kan användas som värdering av jaktegenskapen. Å ena sidan kan man tycka att ”nu är det ju det vi har att tillgå så då får det duga”. Å andra sidan att ”det är missvisande och håller inte ur flera aspekter”. Det senare har jag blivit alltmer klar över ju mer jag ägnat mig åt LC och tycker nog att som det ser ut idag är det bra att vi inte har krav på jaktmeriter. Men jag kan samtidigt också tycka att när möjligheten nu finns att ställa i jaktklass borde kraven för att få anmäla dit vara högre.
Att just LC har kommit att bli vinthundarnas officiella jaktprov tycker jag är helt naturligt. Det är ju den aktivitet som allra mest liknar deras naturliga bytesjakt. Men inte för alla vinthundsraser kan vara värt att tilläggas! Att det är frågan om jaktprov och inte bruksprov är också naturligt för mig då de är jakthundar även om inte alla enbart använts för jakten. Bruksprov grundar sig ju på andra användningsområden där hunden gör stor nytta genom olika viktiga insatser då vi nyttjar deras beteenden i olika syften. Då vi brukar hunden till annat än jakt helt enkelt.
Att jag anser att de andra race-sporterna inte tjänar som vare sig jakt- eller bruks prov tror jag framgår av det här inlägget men för att vara övertydlig skriver jag ner hur jag ser på även det. De provar inte vinthundens jaktförmåga, endast intresset, möjligen. De efterliknar inte heller bytets naturliga beteende. Syftet med dem att tjäna människan är för nöje och underhållning. Som agility, freestyle, lydnad, rallylydnad, flyball osv. Tyvärr har inte kapplöpning, whippetrace och whippetsprint fått samma respons eller status som de hundsporterna. Tyvärr!

Jag tycker i alla fall att våra vinthundar borde få en chans att meriteras i de andra race-sporterna också även om de inte fungerar som jakt- el bruksprov. Kanske beror det på att de inte arrangeras av SvVK? Kanske för att vi inte har någon sådan race-aktivitet som är allmängiltig för fler vinthundsraser?

Jag var i Tyskland för några år sedan och besökte ett par sloughiuppfödare där och en vinthundsspecial i Offenbach, strax öster om Frankfurt. Där hade man utställning ena dagen och racetävlingar andra dagen. Jag tror de flesta raserna ur grupp 10 deltog. Det var en väldigt trevlig tillställning och jag gillade verkligen konceptet. De hade en fast plats där de har den här specialen varje år tror jag. Tävlingar och träningar har de säkert oftare. Huruvida banan är godkänd för officiella tävlingar vet jag faktiskt inte men den tilltalade mig. Gräs på långsidorna och grus i kurvorna och stoppgropen (eller vad det kallas). Jag hittade den här filmen från samma plats. Det är visst saluki från både utställning och racetävlingarna 2011 då man kan se banan jag försöker beskriva. Det här är något jag önskar vi kunde ha här i Sverige också

Det diskuteras också om olika rasers extrema typvarianter. Så även inom flera vinthundsraser förstås. Det tycks mig som om många väldigt framstående hundar som meriterats inom show också lyckats göra riktigt bra ifrån sig även på LC fälten och meriterats också där, på jaktprov. Samtidigt tycks det mig som om en del hundar som konkurerar starkt och har meriterats högt på fälten inte erhållit 1a pris eller EXC på utställning. Några kanske inte ens 2a pris eller VG. Som om de vore mer enskilt avlade för snabbhet och jaktegenskaper än de som vinner mycket och meriterats högt på utställning skulle ha avlats särskilt för detta och exteriört.
Jag vet inte hur det ligger till och kan inte tycka till heller angående det men jag upplever det på det viset. Den här upplevelsen gäller verkligen inte bara whippetrasen, som jag ju själv föder upp utan även flera andra vinthundsraser.

Det här är ju mina nuvarande samlade tankar och åsikter om det hela som så ofta diskuteras, ibland in till absurdum. Jag vill ju så gärna tycka att mina tankar är helt rätt och kan ha lite svårt att se andra vinklar av det hela men jag accepterar det, att ni kanske ser helt annorlunda på saker och ting. 

Vad har nu detta i små, små oanvända tassar att göra? Jo, tänker jag, att det kanske kan vara intressant för valpspekulanter att veta hur jag tänker om saken. Som jag sagt tidigare, jag kräver inte att valparna skall komma till vare sig utställnings- eller tävlingshem men jag önskar att de får whippet-värdiga hem i första hand och jag uppmuntrar sedan till dessa aktiviteter och hjälper till då jag kan. De valpar som endast förgyller sina familjers liv i hemmet och på promenaden, får springa lösa, leka med andra vinthundar och kanske jaga en frisbee då och då är för mig lika värdefulla och glädjande och jag är övertygad om att de också har ett minst lika värdigt vinthundsliv.