Indras presentation

Indra, del Khazaris OnlyICanStopTheRain är vår underbara lilla ”unge” från vår första kull. Det var inte alldeles självklart att någon valp skulle bo kvar hemma hos oss när vi hade den kullen så vi hade ordnat med fodervärd till en tik. Indra började utmärka sig redan i treveckorsåldern som en alldeles speciell liten person. Så glad, så sprallig, så social och pratsam! Hon blev alldeles till sig så fort någon av oss kom in i valprummet, betydligt mer exalterad än hon blev när hennes mor kom in till dem.

Indra 3 veckor

Hon behöll sitt positiva sätt och visade sig också vara särskilt lättlärd och road av att vara med oss människor. Det var ju de andra valparna också, hela kullen var ju just så som jag beskriver, i lite skiftande grad men som sagt, Indra utmärkte sig och vi kunde inte motstå henne helt enkelt! Hon fick stanna kvar hemma hos oss och vi har inte ångrat det en sekund!

Fotot är taget av Susanne Holst i Sundsvall 2011

De flesta som lär känna Indra blir förtjust över hennes positiva, kärleksfulla, och självmedvetna sätt att vara i alla situationer och bland alla varelser. Hon kan charma och hon vet det! Vid tre olika tillfällen på utställning har domarna pussat henne då hon stått på bordet, en av dem på nosen och de andra två i pannan. Av respekt till dem skall jag inte nämna vilka de var här men jag kommer aldrig glömma det! : )
I övrigt har det väl gått rätt bra på utställning med henne, tycker jag. Hon har placerat sig i klasserna ett flertal ggr i god konkurrens och har några CK. Jag tar utställning i första hand som en kvalitetsbedömning och inte som en tävling och tar inte tävlandet på så stort allvar. På vår hemsida finns några av hennes kritiker och resultat från utställning att läsa för den som är intresserad av dem. Indra själv tycker att det är roligt även på utställning och njuter av uppmärksamheten så jag kan inte skylla bristen på framgång i konkurrensen på det. Hon är inofficiellt men ordentligt mätt med mätsticka till 47,5 cm vid 1½ års ålder.

Fotot har Birgitta Thörnqvist tagit i Tånga Hed juni 2011.

Indra har tävlat Lure Coursing , ena gången räckte poängen till en placering precis efter sista certplaceringen, en 6e plats av 47. Hade en hund till varit anmäld hade hon fått cert då, om inte den hunden också hade fått högre poäng förstås! Nåja, hon har tävlat 2 ggr till, den ena var hon inte alls i form och fick en 16e plats av 29. Tredje gången fick hon dagens absolut högsta delpoäng av ena domaren och av den andra inte ens certpoäng (som är 69p) i första loppet! Andra loppet räckte poängen till att springa upp sig en bit i resultatlistan men tyvärr räckte det inte till en placering utan till en 9e av 25. Så kan det gå och så är det med bedömningssporter. Indra har en hög entusiasm och är snabb och rörlig på fältet. Den senaste säsongen blev det tyvärr inget tävlat för Indra men vi kommer väl igen nästa säsong för LC är något vi verkligen gillar, både folk och hundar i den här familjen.

Fotot är taget av Lena Persson på LC provet i Älandsbro 2010

Indra tränar också viltspår där hon är noggrann men tyvärr tappade motivationen lite. Vi hade gått ett ganska svårt och långt spår och strax innan spårslutet öppnade sig skyarna och ett fullkomligt onådigt skyfall kom över oss. Då gav hon upp helt för dagen. Efter detta är hon inte lika motiverad och självständig i spåret utan spårar nog mer för min skull. Vi har lagt det på hyllan för hennes del och har inte spårat något i år utan väntar och provar igen nästa säsong.

Nu hade jag ingen bild på indra vid viltspåret men hon är också väldigt bra på att leta upp borttappade plysch-ekorrar. Som den här gången då Fia Eldh fotograferade ute vid havet.

Vi har varit och lekt lite på agilitybanan och med tillräcklig tid och drivkraft från mig skulle vi nog kunna träna och ha riktigt roligt med det. Lydnadsmomenten är inget vi har tränat men ibland får jag för mig att prova lite och när Indra förstår är hon mer än gärna med på noterna och lär sig snabbt. Riktigt snabbt! Det Indra fått mest chans att glänsa med hos oss är en rad gycklarkonster som roar både henne och oss. Det mest praktiska hon lärt sig är plocka upp saker vi tappat eller att hämta olika saker, som efter maten då samlar hon ihop samtliga rostfria skålar och lämnar av dem i våra händer. På helt eget bevåg har hon även lyckats med konststycket att bära sin egen matskål in i vårt sovrum och hoppa upp i sängen med den utan att spilla det minsta! allt för att där kunna äta sin mat ostörd av de andra hundarna.

Egentligen är hon självlärd, vi har bara uppmuntrat hennes egna initiativ. Det roligaste är när vi tar fram klickern och man verkligen ser hur hon tänker och funderar ut vad det är hon skall göra. Indra är också väldigt lätt att motivera, hon tycker om det mesta man ger henne som är ätbart men den absolut största bonusen för henne är all typ av uppmuntrande och uppskattande kroppskontakt och när vi använder den gladaste rösten. När man jublar och klappar händerna blir hon fullkomligt till sig! Att få hoppa rätt upp i famnen någon är också något alldeles extra som hon ofta och gärna gör.

Det här fotot är också taget i Tånga Hed 2011 av Birgitta Thörnqvist.

Tillsammans med andra hundar fungerar Indra bra, både med bekanta och obekanta. Att få springa lös och ta i av alla krafter tillsammans med andra är förstås en höjdpunkt och det är inte många som lyckas springa från henne. Hon uppskattar verkligen en brottnigsmatch i farten och hon låter högt och ljudligt så att alla skall komma ihåg att hon faktiskt är ett rovdjur ute på jakt! Hon är ju både en vänlig och signalsäker hund så det har aldrig gått över i allvar, men så har hon dito vänner också!

Här är det vår sloughi Bashshar och Riki, Courtborne Angel of Raphael hon kämpar emot. Den som för tillfället är snabbare än Indra får minsann höra vilken dålig förlorare hon är!

Hon är också en riktig knähund, så fort hon får chansen hoppar hon upp i knät. Där hasar hon sen ner så hon sitter på ändan med bakbenen hängande ner på utsidan. Så ska hon sitta, som ett litet människobarn. Så kramas hon genom att gnida hela huvudet mot vår hals och våra kinder, ibland medan hon knorrar, bara för att förstärka hur hon njuter och myser av närheten och kroppskontakten. Det händer då och då att hon sitter på detta vis så pass länge att hon sover en stund med huvudet mot vårt bröst, vår älskade lilla hund-unge.