söndag 10 juni 2012

Tuva - del Khazaris Li'l Pilot In My Mind

Idag kom ännu en presentation och beskrivning av hur det är att leva med en valp. Den här gången är det Tuva som står i centrum.

Fotot tillhör ägaren
 Jag kommer ihåg att jag var ganska nervös innan jag hämtade Tuva, det var många år sen jag hade en valp. Skulle jag klara av det stora ansvaret med en valp? Tror inte jag behöver vara orolig längre, för en härligare individ har jag nog inte träffat, glad å sprallig men samtidigt väldigt lyhörd. Älskar allt å alla, nästan, men kommer det en mops eller fransk bulldog så vill hon springa därifrån, dom låter så konstigt, liksom "snarkar" å de kan ju inte vara en hund anser hon.
Tuva bor tillsammans med mig å en pomeranian (dvärgspets) som heter Coco. Tuva tyckte de var roligt i början att använda Coco som en golvmopp. Hon kanske ville hjälpa mig å torka golven? men de har hon så gott som slutat med. Tuva har bidragit med att Coco har blivit tuffare å kan säga ifrån, hon har varit väldigt "mesig".
Tuva sover i min säng å är både morgon å kvällstrött. Hon älskar att få åka till Hölick å få springa å busa med sin kompis Zacke, passar även på att bada fötterna i havet, hon älskar även att få följa med å leka i grustaget i Hög med sina syskon, även fler hundar är med å busar.
Jag jobbar på en ridskola å kan ha mina hundar med på jobbet. Tuva tycker att hästar är stora å läskiga, å de är ju bra tycker jag. Vi har sen en tid tillbaka tränat på att vara lös även där å nu när det är sommar så sitter vi å fikar/äter ute. Häromdagen så upptäckte Tuva att man kunde sno grejer från mina arbetskamrater, hon hittade en liten petflaska i en jackficka å sen tog hon en engångsmugg som hon hade väldigt roligt med. Man har nog aldrig tråkigt med en Whippet, dom är så påhittiga!

Jag tackar av hela mitt hjärta Ullis m. familj att jag får äran att ta hand om en så underbar individ, och att valparna inte fick flytta förrän dom var 10v har gjort dom så otroligt trygga å fina.
Ni har gjort ett fantastiskt jobb! 

 Inga-Lill 

lördag 9 juni 2012

Aygo - del Khazaris The Sweet Summertime

Här kom en presentation av Aygo på min mail, tack för den Lena! Verkligen roligt för oss att ta del av, att få höra hur han uppfattas av sin ägare och hur de har det tillsammans. Även om vi hunnit ses och pratas vid några gånger så är det ju något helt annat att få ett brev, eller hur?

Jag använder ett foto i repris, jag tycker det är en så fin bild av Aygo!

Foto: Lena Persson

Aygo är en framåt, glad och positiv herre som tycker livet leker.
Han kastar sig, bokstavligt talat, på alla som dristar sig till att hälsa.
Hukar dom sig ner är lyckan gjord för då man kan ge nån en fläskläpp...
Alla som träffar honom blir charmade och han får mycket positiva omdömen
för sin mentalitet, sitt kontaktsökande och sitt föremålsintresse. Halva "min"
brukshundklubb kommer ha en whippet-maskot snart!

Han kan vara lite avvaktande i möte med nya hundar men det släpper han
snart för att kasta sig på dom eller åtminstone göra lekinviter. Eller inviter och
inviter, mer så att han kräver lite lek.

Han hänger inte riktigt med i dom stora killarnas lek än utan får vänta på att
dom springer förbi och då hänga på en liten sväng igen. Han gjorde misstaget
en dag att försöka fånga en italienare i full fart och det gjorde ONT.
Det misstaget har han inte gjort om...
Han tycker däremot om att brottas och munhuggas och whippettiken är den
enda han inte fått igång än.
Men allra roligast är nog att träffa syskonen och röja järnet!

Han sover i sängen på natten men ovanpå täcket, han blir lätt varm.
Han växlar mellan att ömsom att ligga i soffan eller på golvet på en fäll när
jag sitter och tittar på tv/sitter framför datorn.
Om vi är borta rullar han ihop sig vid mina fötter och somnar utan en tanke
på att det krävs en filt under. Mina andra hundar skulle aldrig nedlåta sig till
att ligga på bara golvet!
Han är också mycket smärttålig och sover bara vidare om han rullar ur soffan.
Han bryr sig inte om han trasslar in sig i kopplet och sa inte ett knyst vid
senaste vaccinationen.

Jag är mycket glad att "Horace" fick flytta hit och är förväntansfull inför
framtiden.
Tack Ullis, Henrik, Imre & Johanna för Aygo!
//Lena

torsdag 31 maj 2012

Presentationer


Pappa Sirius presentation har uppdaterats med lite bilder den också idag som jag har fått låna av Charlotte. Lite skiftande kvalité men det visar ändå hans aktiviteter och arbetslust och inte minst samarbetsvilja. Han är ett av alla levande bevis på att whippets är de sportiga allroundhundar de är. Sirius är en ljuvlig individ att leva med och är så lättsam att ha att göra med och är väldigt lättlärd. Det har vi sett att de här valparna också ärvt och det tycker vi är så himla roligt eftersom det också var det vi hoppades på. Valparnas morfar "Emo" var ju också en sådan individ och det är även så vi upplever valparnas mamma Indra. Alla i kullen är öppna, glada och frimodiga små hundar. Trygga, nyfikna och orädda och har en härlig kombination av lugn och livlighet, självständighet och kontaktsökande. De är också väldigt intresserade av föremål och flera av dem bär mer än gärna omkring på olika saker.

Som sagts i det tidigare inlägget så bjuder jag in de utflyttade valparnas familjer att skriva en presentation av deras valp.

Jag börjar själv med att presentera de som fortfarande bor kvar här hemma. 2 av dem behöver fortfarande eget hem och familj. De är nu 15 veckor gamla, hela kullen är besiktigade utan anmärkningar, de har fått båda sina valpvaccineringar, är långt på väg att bli rumsrena, åker helt problemfritt i bil och vana vid koppelpromenader. Individuell ensamhetsträning har påbörjats i korta stunder och de har vistats i många olika miljöer.

del Khazaris The Hunt Will Be On, kallas hos oss för Torak.

En paus i Grustaget.
Foto: Lena Persson

Han är en sån där ruskigt charmig valp som väcker föräldrakänslorna i de flesta som träffat honom. Har den djupaste, vänligaste svarta blick man kan tänka. Kryper alltid upp i ett knä om han tillåts. Väldigt kontaktsökande och lugn i sin framtoning. Han är den som inte absolut måste vara med där det händer saker hela tiden utan slår sig gärna till ro på en bekväm plats och det är inte mycket som bekommer honom men han är naturligtvis gärna med och springer och brottas han också. Upptäcker och utforskar världen på samma sätt som de andra. Han har också haft en särskild egenhet i att hitta "skattgömmor" här hemma där han tagit sånt som inte alls tillhör valparna men inte direkt för bita sönder dem utan för att det blir fart på oss, han visar gärna upp sina byten och då blir det förstås uppmärksamhet!
I början när valparna fick kycklingvingar så gnydde Torak av välmående och njöt fullt medan han tuggade och tuggade. Igår överraskade han mig stort i köket när han satt nedanför skärbrädan med att "sitta fint"! Den enda av mina hundar någonsin som lärt sig det var vår lilla tax Flisan men nu berättade Imre att han hade provat det dagen innan och det satt tydligen! Torak är en sån hund som man ser på att han tänker och försöker klura ut hur han skall lyckas få till saker, lugnt och sansat går det till. Samtidigt är han en förvånansvärt lyhörd valp!

Torak jagar ikapp sin syster Evanlyn...

... och försöker fälla henne.
Foto: Lena Persson
Torak undersöker en grop som Bashshar gräver medan hans
syskon jagar varandra och de andra hundarna vidare på fältet.
Foto: Fia Eldh
Torak 14 veckor
Hypnotiskt söt - Geeee miiiiiig goooooodisssseeeeen nuuuu.....



del Khazaris I Let The Melody Shine, kallas hos oss för Evanlyn.

Hon har en lite speciell färg faktiskt där toppen av hennes hårstrån skimrar silveraktigt och det klär henne väl eftersom hon är kullens lilla kvicksilver! Utomhus verkar hon outtröttlig och är så nyfiken på världen. Att vandra tillsammans med vår sloughi Bashshar på promenaderna gillar hon och följer honom som en skugga. Hon tar gärna upp ett race och försöker springa ikapp med honom, hon verkar se upp till Bashshar. Hon är valpen som allra mest gillar att springa fort, så fort och snabbt hon bara kan. Hon kommer gärna upp i famnen eller sitter i knät hon också och njuter av att bara få vara nära, så klart. Knorrar och mumlar när hon myser tätt intill oss. Evanlyn är en sån liten person som tar allt med stort lugn och konstaterande. Från första gången med koppel så kliade det bara lite men att gå vidare kopplad har sedan varit helt naturligt liksom att åka bil. Trots att hon har mycket energi så är hon samlad och lugn, en mild personlighet hon också. Evanlyn är också den valp jag inte kan minnas att hon missat "kattlådan" en gång.

Foto: Fia Eldh
 Foton nedan tillhör Lena Persson
En dag i grustaget. Fort, fort...
... fortare!
Snabbast
Ställer in sig lite med Indy
Sträcker ut och vilar lite


14 veckor och har inte riktigt tid att stå stilla på bordet


del Khazaris Li´l Girl From Sweden, kallas för Yra

Hon delägs med Fia Eldh och om några dagar flyytar hon ca 6 mil härifrån till fodervärden Cila och hennes familj på kennel Kozlowski's som är vänner till oss sedan många år tillbaka.
Det var inte alls tänkt att vi skulle behålla två tikar hos fodervärd i den här kullen men ibland dyker det upp förslag och möjligheter som gör att man ändrar sina planer. Yra är en en liten kopia av sin mamma i så mycket av sitt sätt att vara. Skall upp i famnen, så är det är det bara, lyfter du mig inte försöker jag väl hoppa!! Hon kommunicerar väldigt mycket med hela kroppen och många ljud. I övrigt är hon som sina syskon hon också.




onsdag 30 maj 2012

Hälsningar från utflyttade valpar

Tyvärr har jag haft alldeles för mycket annat för mig för att hinna med att uppdatera här den senaste tiden men nu skall jag väl råda bot på det en stund med lite av varje.
Det har kommit brev och foton våra utflyttade valpar och det är verkligen så glädjande att höra hur de har det! Ännu mer glädjande att höra hur glada och nöjda valpköparna är över sina valpar. De är duktiga att gå i koppel, sover hela nätterna och är redan morgontrötta och bekväma whippar, rumsträningen går lätt, inte många "olyckor" inomhus alls, bilåkningen är problemfri och ensamhetsträningen går lättsamt framåt. Det är inte måttligt hur stolta vi kan vara över våra små valpar och de förberedelser vi lagt ned med dem medan de varit hos oss och det fortsatta jobb ni gör med dem!

Jag hade en plan och en tanke tidigare att berätta lite individuellt om varje valp och att presentera dem här i bloggen men det har inte hunnits med helt enkelt. Nu har jag en tanke om att låta varje valps familj att skriva en presentation av just sina lilla valp istället och inbjuder härmed var och en av dem att göra det! Ni är välkomna att skicka den till min mail så lägger jag upp den här sedan. Och Kära Ni, fortsätt gärna skicka foton!

Nu skall jag dela med mig av en del foton jag fått hittills. Fotona tillhör respektive ägare.

Här är brevet från Alyss som flyttat till familjen Lönn i Hjärnarp i Skåne, kennel Cocoliso.

Här är framsidan på min nya hundkoja! Idag var vi ute på en liten
kvällspromenix
i en underbar bokskog. 

 Här är baksidan där jag kan springa o busa (det är kul att gräva i mattes rabatter;-)
 Det här är Alma och Rasmus min lillmatte o lillhusse. 

Här sitter jag och väntar på godis med Monya och Sunny, två gamla tanter…
Det finns en katt här med som jag tycker är kul att jaga.

TACK Ann, med familj för att ni valde och tar hand om vår lilla Alyss och all lycka önskar jag er tillsammans!
Så roligt att få se en del av Alyss omgivning också och förstås mest av hennes nya familj. Lite roligt tycker jag att det är att Alyss och barnen, Alma och Rasmus har lite lika blick!
Skåne känns ibland så oändligt långt borta men inte värre än vi faktiskt ganska enkelt kan åka på besök. Vi får
tacka Ja! och använda oss av inbjudan från Alyss och hennes familj till deras gård.


Så har vi fått en rad bilder från Horace matte som gett honom namnet Aygo. Han bor inte så långt bort 9,5 mil enkel resa, i Bollnäs tillsammans med Lena och ett knippe vinthundar. En flock som varit våra kära vänner i många år och jag är mycket nöjd med hans nya hem och inte minst med att ha Lena som valpköpare då jag vet att han kommer att få ett tryggt och aktivt liv anpassat för honom.

Taget med mobilkamera på en av de första promenaderna, här är det Täppas och Kingston som tillsammans med Aygo kollar av stigen.

Aygo har hela tiden varit väldigt kontaktsökande och
tydligen fortsätter han med det i sitt nya hem! 

Hemma i soffan busades det med Tinjan.

Sova på Indy, en ära!

Vi träffades också i sandtaget här för några dagar sedan och Lena tog många fina foton, som vanligt.

Tinjan, mamma Indra och Aygo
Täppas snart 13 år och Aygo drygt 13 veckor gamla
Tinjan och Aygo har funnit varandra ordentligt, vi får hoppas Tinjan tycker det är lika roligt när Aygo vuxit om honom sen

snabba och smidiga




TACK Lena för att du valde en valp från oss och för att Aygo får dela sitt liv med dig, Indy, Täppas, Kingston och Tinjan och vi önskar dig all lycka med honom i framtiden!

Även från Tuva och hennes matte Inga-Lill har vi fortsatt fått foton. Tuva har vi alltså hos fodervärd här i Hudiksvall så henne träffar vi förstås också då och då.
Här är Tuva på stranden vid havet igen dit hennes matte tar henne med ofta.
Det här fotot tog Lena när vi träffades vid grustaget förra veckan
TACK Inga-Lill för att hon får bo hos dig och för att du tar så väl hand om henne! Vi är så glada över att allt går så smidigt och bra för er och önskar er många fina och roliga stunder tillsammans!

tisdag 15 maj 2012

Mentalitet, beteenden och personligheter

...det är det hos hunden som jag kanske har tyckt varit intressantast sedan långt tillbaka. Det är ju också väldigt arvbart, precis som kropp och utseende. Det är så lätt att tänka att allt vi ser våra hundar göra, alltså hur de beter sig har att göra med vad de varit med om och hur de tränats. Att hundarna liksom blir vad man gör dem till. Särskilt då det är egenskaper som kanske inte är så bra, som hundar och ägare har besvär av. Kanske är det för att vi så gärna vill ursäkta oss? Kanske så till den grad att vi t o m hittar på ursäkter för våra hundars mindre önskvärda beteenden eller normaliserar dem?

Ärftligt ja, precis som med exteriören så är ju våra hundars personligheter inte heller perfekta och det är alltid några små detaljer man önskar vore en aning bättre eller i värsta fall är de helt oönskade. Precis som med exteriören så finns det sånt som man absolut inte vill ha in i sitt liv eller sina avelslinjer. Rädslor eller aggressivitet i högre grader och allra minst de egenskaperna i kombination med varandra. Hua! Men så lätt är det ju inte att veta vad som finns bakom våra hundar, i synnerhet för raser där man generellt inte testat och dokumenterat någon mental status. Vi får lita till uppfödares och ägares kunskap, omdöme, öppenhet och ärlighet i det fallet helt enkelt.
 Vi har ju haft MH (Mentalbeskrivning Hund) i många år som ett litet redskap för att beskriva och dokumentera en del av våra hundars mentalitet. Redskapet kan man också använda för ställa ett önskvärt medel för hur vi har velat att just vår ras, eller vår uppfödning skall vara.
Intresset har varit lite svalt utanför de grupper som tillhör arbetande hundar. På många håll har det klagats på att MH inte är lämpligt anpassat för sällskapshundar, att testsituationen inte har något allmänt värde om man inte skall ha sin hund till något arbete. Personligen tycker jag absolut att det har det och förstår inte riktigt resonemanget, men så är det nu i alla fall.

Eftersom det har uttryckts missnöje med MH och önskan om en testsituation som istället skulle vara mer anpassat för vardagen och alla typer av hundar så tillsatte SKK en arbetsgrupp som skulle jobba med ett projekt för att utveckla ett sådant test. Under sommaren 2010 skulle hundar av 5 olika raser testas i det här projektet på olika håll i södra Sverige. Whippet var en av de raser som skulle ingå i projektet och från vår förra kull deltog 6 av valparna. Eftersom det här skedde på projektnivå fick vi inget protokoll och det är heller inte officiellt resultat men vi fick muntligt redovisat för resultatet och och kommentar om att de var "en imponerade grupp whippets genom att ha så lika resultat och genom att uppvisa stor stabilitet och mycket lite rädsla.
Nu var det mest för att jag var så nyfiken på den här nya testsituationen och naturligtvis även för att få se "mina valpar" i den som vi anmälde oss. Deras mamma är mentalbeskriven officiellt i 1-års åldern men tyvärr har jag inte haft möjligheten att genomföra MH med Indra eller att ordna MH för den kullen.
Här kommer lite bilder från BPH i Botkyrka den 18 juli 2010. Fia Eldh och Höglias Den Siste Riddaren AKA Foppa var med i sällskapet och deltog också sen här dagen. Alla foton tillhör Lena Persson.

Fia och Foppa hälsar
Kingen visiteras
Foppar hämtar spengummi, det främmande föremålet.
Nora hämtar privat föremål
Passivitet var inte Noras grej. Där stod en kon som hade tråkigt också, den tog hon hand om!
Foppar spänner upp sig rejält för att hota "Gubben".
Ilo närmar sig "Gubben"
Indra nosar skeptiskt på overallen
Ilo undersöker skramlet. Inte riktigt lika nyfiken som Nora, hon stoppade in hela huvudet i trumman för att leta efter skramlet!

En promenad över presenningen
Kingen SKAAA ha tag på godiset!
Indra funderar på om korv är nåt att ha...
- Jag vill inte ha ditt äckliga spengummi!
Mira har nosat och kollat av "gubben".
Efter att ha medverkat i det här projektet så blev vi inbjudna till en informationskväll vid SLU i Uppsala där projektledarna redovisade vad de kommit fram till och hur det var fortsatt tänkt med BPH. Vissa av momenten hade man ändrat för att få en mer rättvisande mätning. Trots det finns naturligtvis vissa brister och det är omöjligt att i praktiken skapa testsituationer för vissa beteenden som vi kanske önskar mäta. Om det berättades det förstås också.
Det som är så tråkigt med de testsituationer vi har att tillgå är att det inte är möjligt att mäta sociala aggressioner riktigt. Varken de som är riktade mot människor eller hundar. Det är ju egentligen det som är det viktigaste och mest behövliga om man ska se efter allt som händer i samhället. Polisen har ju tydligen en form av test som jag inte vet hur det går till när de bedömer om hundar är farliga eller inte då de får in anmälningar. Lite nyfiken på det faktiskt...
Det närmaste man kan komma att mäta hund- eller folkilska på annars är väl korningen där man provocerar fram skärpa (tendensen att använda tänderna) och dådkraft (mod att angripa).

Ja, ja! Även om man nu inte kan se vare sig på MH eller BPH om en hund är aggressiv mot människor eller andra hundar så tycker jag absolut att det är värdefullt att ändå få sina hundar beskrivna för det finns ju så mycket annat som vi kan se med hjälp av det och som vi sedan med lite kännedom, kunskap och ansvar kan undvika. Jag hoppas att kunna få den nya kullen beskrivna officiellt under nästa år. Antingen på MH eller BPH.

måndag 14 maj 2012

3 månader

Det är lite lustigt hur det är med intresse för valpar, samma dag som Horace nya ägare bestämde sig för att hon skulle köpa honom kom ett mail med en förfrågan och som jag förstod det var det han som var av intresse i första hand. Nu kommer en spekulant i slutet av veckan för att se på en av tikarna vi har osålda och då kommer ännu en förfrågan om just henne. Men så kan det ju vara och vi vet ju inte ännu om de bestämmer sig för henne. Det finns ju väldigt många fina whippetvalpar att välja på i vårt avlånga land, och utanför också förstås. Själv blir jag mer sugen på att köpa än att sälja, faktiskt. Men våra skall förstås också få egna fina hem, det var inte så jag menade utan mer att det är svårt att skiljas från dem och att det finns så många fina valpar som jag tycker är intressanta hos andra uppfödare. Intresse för våra valpar och vår blogg finns det i alla fall och det är ju roligt, tycker jag. Det är också roligt med alla olika hälsningar och kommentarer vi får om både bloggen och valparna. Det gör mig glad och lite stolt. Det är jag över valparna också! Öppna, glada, nyfikna, trygga och orädda små valpar som älskar människor och det mesta här i världen.

Yra hälsar här med stor glädje och kärlek på Tiam, 3 år.
Det går ju lite i vågor hur mycket jag orkar engagera mig i att skriva här. Jag började blogga den 22 november och hade ingen aning om hur det skulle gå och hade egentligen inte så stor lust alls att blogga. Då hade jag så otroligt svårt att uttrycka mig, att stava och skriva. Mitt språkcentra var tydligt påverkat i krisreaktion. Fortfarande har jag lite problem i samtal men reflekterade just över den tid som gått sedan jag började blogga, hur mycket bättre el lättare det ändå går att skriva och läsa. Att blogga har i sig haft ett stort värde för mig då jag verkligen fått träna språkcentra så det är bara att konstatera att det trots allt var värdefullt att jag började blogga ändå. Sen är det kraft och lust som brister emellanåt, det går i vågor. Nu är det den 14e igen och valparna är idag 3 månader men det är också 10 månader sedan den svåraste upplevelsen jag någonsin kunnat föreställa mig faktiskt hände mig och det jag föreställt mig var inte ens i närheten av verkligheten. Den 14e, ett datum som påminner om både goda och smärtsamma minnen.
Nåväl, valparna har absolut varit ett stort lyft i tillvaron på många vis. För valparna att ha 2 vuxna personer som dygnet runt varit hemma med dem och tagit hand om dem och förberett dem inför framtiden på bästa sätt kan vi absolut säga har varit gynnsamt för dem också.

Här kommer några bilder från en eftermiddagstur förra helgen.

Lite socialt samspel på ängen, de vuxna har lika fullt upp som de små

Torak, nästan 12 veckor

Horace och torak

Det är mycket att öva på inför livet, inte minst behöver musklerna och koordinationen av rörelserna tränas.

Vackra Mamma Indra uppvaktas av unge herr Grisha

Yra som gärna vill upp i famnen  när hon tar kontakt, liksom sin mor men hoppa upp som henne kan hon inte, inte ännu i alla fall.

Farbror Bashshar grävde en intressant grop

Kolla in Yra när hon hälsar på Grisha i bakgrunden.

Vår drottning Indra, 82 dagar efter valpning och 2½ vecka efter senaste digivning och fortfarande med lite mycket hull!