3 månader

Det är lite lustigt hur det är med intresse för valpar, samma dag som Horace nya ägare bestämde sig för att hon skulle köpa honom kom ett mail med en förfrågan och som jag förstod det var det han som var av intresse i första hand. Nu kommer en spekulant i slutet av veckan för att se på en av tikarna vi har osålda och då kommer ännu en förfrågan om just henne. Men så kan det ju vara och vi vet ju inte ännu om de bestämmer sig för henne. Det finns ju väldigt många fina whippetvalpar att välja på i vårt avlånga land, och utanför också förstås. Själv blir jag mer sugen på att köpa än att sälja, faktiskt. Men våra skall förstås också få egna fina hem, det var inte så jag menade utan mer att det är svårt att skiljas från dem och att det finns så många fina valpar som jag tycker är intressanta hos andra uppfödare. Intresse för våra valpar och vår blogg finns det i alla fall och det är ju roligt, tycker jag. Det är också roligt med alla olika hälsningar och kommentarer vi får om både bloggen och valparna. Det gör mig glad och lite stolt. Det är jag över valparna också! Öppna, glada, nyfikna, trygga och orädda små valpar som älskar människor och det mesta här i världen.

Yra hälsar här med stor glädje och kärlek på Tiam, 3 år.

Det går ju lite i vågor hur mycket jag orkar engagera mig i att skriva här. Jag började blogga den 22 november och hade ingen aning om hur det skulle gå och hade egentligen inte så stor lust alls att blogga. Då hade jag så otroligt svårt att uttrycka mig, att stava och skriva. Mitt språkcentra var tydligt påverkat i krisreaktion. Fortfarande har jag lite problem i samtal men reflekterade just över den tid som gått sedan jag började blogga, hur mycket bättre el lättare det ändå går att skriva och läsa. Att blogga har i sig haft ett stort värde för mig då jag verkligen fått träna språkcentra så det är bara att konstatera att det trots allt var värdefullt att jag började blogga ändå. Sen är det kraft och lust som brister emellanåt, det går i vågor. Nu är det den 14e igen och valparna är idag 3 månader men det är också 10 månader sedan den svåraste upplevelsen jag någonsin kunnat föreställa mig faktiskt hände mig och det jag föreställt mig var inte ens i närheten av verkligheten. Den 14e, ett datum som påminner om både goda och smärtsamma minnen.
Nåväl, valparna har absolut varit ett stort lyft i tillvaron på många vis. För valparna att ha 2 vuxna personer som dygnet runt varit hemma med dem och tagit hand om dem och förberett dem inför framtiden på bästa sätt kan vi absolut säga har varit gynnsamt för dem också.

Här kommer några bilder från en eftermiddagstur förra helgen.

Lite socialt samspel på ängen, de vuxna har lika fullt upp som de små

Torak, nästan 12 veckor

Horace och torak

Det är mycket att öva på inför livet, inte minst behöver musklerna och koordinationen av rörelserna tränas.

Vackra Mamma Indra uppvaktas av unge herr Grisha

Yra som gärna vill upp i famnen  när hon tar kontakt, liksom sin mor men hoppa upp som henne kan hon inte, inte ännu i alla fall.

Farbror Bashshar grävde en intressant grop

Kolla in Yra när hon hälsar på Grisha i bakgrunden.

Vår drottning Indra, 82 dagar efter valpning och 2½ vecka efter senaste digivning och fortfarande med lite mycket hull!