Spänning

Efter stora svårigheter först med att lyckas skriva all text och lägga till bilder i den och sedan med att förstå instruktionerna för hur jag skall lägga till en sida så har jag nu slutligen lagt ut en presentationssida för Indra. Just de här svårigheterna med koncentration, fokusering och att förstå instruktioner, både de som är skrivna och de som är uttalade är ju följder i den krisreaktion vår familj är i. Det växlar från dag till dag och förändras lite till och från. Något jag accepterar att det är som det är och förstår att det behövs tid för "läka ut".
Indras presentation och en beskrivning av var vi bor kan du finna i flikarna här ovan!

Nåväl, att sitta här små korta stunder då och då och försöka klura ut hur det skall gå till och vad som skall skrivas är en bra träning och en god avkoppling i tillvaron och en liten motivation inför framtiden. Att planera valpar är spännande i sig och tanken på små nya liv väcker en liten längtan.
Just nu är spänningen stor faktiskt. Att besluta om nya små liv att ta hand om och ombesörja för på allra bästa sätt är ett stort ansvar! Skall vi klara av det, att slussa ut dessa i livet till nya fullgoda hem?? En tvivlande tanke som jag tror att de allra flesta uppfödare ställer sig varje gång. En annan tanke är om det är rätt tillfälle just nu. Men när är det egentligen ett helt perfekt tillfälle och hur skall vi med säkerhet veta det?

Att tiden närmar sig gör ju att spänningen stiger dessutom, spänningen och förväntningarna. I helgen som just gått kom Johanna hem från Lysekil med den blivande mormorn Sheila som just var i höglöp. Det drog igång Indra så nu kom hennes löp igång här i måndags.

Det här fotot av Sheila togs i somras.

Med vår förra resa genom Norge i färskt minne, som också då gick vintertid, till Haugesund närmare bestämt så väcks en viss spänning även av det. En vinterresa genom norska fjällen kan upplevas onödigt äventyrlig emellanåt.

Det här var nog den första tunneln, tror jag. Efter det att vi kommit ut på andra sidan så tänkte jag vid varje nästa tunnel; -Tack God Gud för denna tunnel! Jag kan understryka med att jag tidigare verkligen inte varit rädd för att varken köra eller åka bil.

Men å så vackert det också var!!

Den gången var resan ca 105mil enekl resa. Den här gången är det ju bara ca 75mil och den större delen av resan kan vi ju åtminstone köra på svenska vägar. Lite trist med tanke på att vi går miste om mycket av Norges fantastiskt vackra natur då!